Ingen avbryter en vintersession för att bålen fryser. Den som har en hyfsad vinterdräkt har en kropp som klarar timmar i fyra grader. Det som tar folk ur vattnet är annat: fingrar som slutar lyda, tår som man slutat känna, en isande huvudvärk efter tredje duck-diven. Vi har fört anteckningar över varje avbruten session i två vintrar. Inte en enda gång var det dräkten. Varje gång var det extremiteterna.
Ändå läggs nästan hela budgeten, och nästan all uppmärksamhet, på dräkten. Vi har själva skrivit en lång text om den prioriteringen, vårt våtdräktstest, så det här är uppföljaren som borde ha kommit först. Tillbehören är en tredjedel av kostnaden och minst halva utfallet. Så här tänker vi efter två vintrar av systematiskt frysande.
Boots först, och den eviga frågan om 7 eller 5 millimeter. Svaret beror på vilken vinter man menar. Från december till mars, när vattnet ligger mellan två och fem grader, är 7 millimeter inte förhandlingsbart. Tårna är kroppens slutstation, det första stället cirkulationen överger, och tunna boots går från kalla till bedövade på fyrtio minuter. En 5-millimeters är i gengäld rätt val för hösten och våren: bättre brädkänsla, lättare paddling, mindre av den där känslan av att stå på två kuddar. Vi äger båda och byter vid ungefär sex grader i vattnet.
Med handskar är det tjockleken alla frågar om och konstruktionen som avgör. Under fem grader slår vantar fingerhandskar, varje gång, och fysiken är enkel: fyra fingrar som delar ett rum värmer varandra, fem fingrar i varsin cell fryser ensamma. Vi hör invändningen om greppkänsla, och den stämmer i en vecka. Sedan har händerna lärt om. Fingerhandskar i 3 millimeter är höstens redskap, ner till ungefär sju grader. Därefter åker vantarna på, och de åker inte av förrän i april.
Det är aldrig dräkten som tar dig ur vattnet i februari. Det är fingrarna.
Erik, testredaktör
Huvan är den minst diskuterade delen och den med störst effekt per krona. Huvudet kyls snabbare än någon annan del av kroppen som vistas ovan ytan, och en huva på 3 millimeter förlänger en vintersession mer än något annat enskilt plagg. Tjockare än så blir det trångt och döljer för mycket ljud; tunnare fungerar bara fram till den första riktiga duck-diven. Det viktigaste är kragen: en huva med lång slejf som går ner under dräktens nacke stoppar den kallvattensköljning längs ryggraden som annars definierar februari på Torö.
Sedan passformen, för det är där allt avgörs. Boots ska sitta åt så att foten inte glider: vatten som pumpas in och ut vid varje paddeltag kyler mer än för tunt gummi någonsin gör. Dräktbenet ska utanpå booten, aldrig instoppat, annars leds vattnet rakt ner. Handskar ska under dräktärmen av samma skäl. Allt det här är gratis. Det är monteringsanvisningar snarare än produkter, och det är skillnaden mellan utrustning som fungerar och samma utrustning som inte gör det.
En sista sak om storlekar, eftersom nästan alla köper fel åt samma håll: boots köps ett halvt nummer för stora, för att det känns skönt i butiken, och handskar ett nummer för stora, för att de är svåra att få på. Båda misstagen kostar värme. Neopren ska sitta som en andra hud även på fötterna, och en handske som är lätt att ta på torr är en handske som pumpar vatten våt. Prova med kalla, lätt fuktiga händer om butiken tillåter. Det är så de kommer att användas.
Värmeekonomin börjar för övrigt redan på parkeringen. En termos varmt vatten i bagaget är det billigaste tillbehöret på den här sidan: en skvätt i varje boot innan de dras på, en i vardera vanten, och de första tjugo minuterna i vattnet börjar på plus i stället för noll. Samma princip efteråt. Den som byter om med fungerande fingrar kommer tillbaka nästa helg. Den som står och fumlar med bilnyckeln i motvind gör det inte.
Skötseln avgör sedan hur många vintrar utrustningen lever. Boots och handskar som rullas ihop blöta i en back möglar inifrån och tappar både lukt och limfogar inom en säsong. Vi sköljer allt i sötvatten, vränger handskarna och låter allt torka hängande, aldrig på ett element. Det tar fem minuter efter varje session. Det är skillnaden mellan tillbehör som håller två vintrar och tillbehör som håller sex.
Det vi sållade bort förtjänar en rad. En 7-millimetersboot med delad tå skavde sönder två testfötter på en vecka. Ett par vantar med dragsko vid handleden släppte in mer vatten än de stängde ute. Och en huva i 5 millimeter var mycket riktigt varm, men gjorde line-upen till en tyst film. Vi hörde varken vågorna eller varandra, och det är en säkerhetsfråga mer än en komfortfråga.
Hur vi valt: Vi köpte alla tillbehör själva, till ordinarie pris, och använde dem genom två vintrar på ost- och västkusten. Tre surfare roterade utrustningen och förde anteckningar om värme, passform och slitage efter varje session. Ingen sponsring, inga pressexemplar, och inga tillverkare har sett texten före publicering.
